Natten till den 5 februari var kall, -14 och fuktig luft. Snön som låg kvar i träden efter senaste snöovädret natten till onsdagen fick sig en liten extra glitterdekoration av nattens rimfrost. Strax efter lunchtid gav matte Aina, husse Gustaf och Tulsa sig ut för att njuta en stund av vintervädret. Så långt kommet på dagen var det nollgradigt, lugnt och sol. Och nästan 50 cm snö. Vackrare och vänligare vinterväder går knappt att föreställa sig. Tulsa älskar snön och husse hade en förhoppning om att lyckas ta några bilder med snöspring. Det är svårt för allt går så fort. Det är mycket lättare att få bra bilder när Tulsa sitter modell, vilket hon gärna gör. Det blev några bra springbilder och några riktigt fina modellbilder.     

I. Tulsa som fotomodell 

 Ovan: I väntan på att matte Aina skulle bli klar för att ge sig ut upptäckte husse det vackra ljuset i köket. Han noterade med tillfredställelse att solljuset inte klättrade lika högt upp på spishällen som under december och början på januari. Först tog husse ett par bilder bara för ljuset. Sedan frågade han Tulsa om hon kunde tänka sig att sitta modell. Det gjorde hon gärna. Vänster om Tulsas huvud ser man skomakarlampan över köksbordet som siluett. Den mörka rundningen i mässingsbrickan är husses skugga. De markerade marmoreringarna är brytningarna från det gamla handblåsta glaset i köksfönstren. Det röda bakom Tulsa är samma vattenskål som hon drack ur första dagen hos oss som åtta veckors valp i början på september 2005. 

Nedan: Tulsa poserar på en stor snöhög två hundra meter hemifrån. Man skymtar fina gran- och furustammar bakom Tulsa. För två veckor sedan fanns där en gigantisk rishög. Men efter en dags arbete med stor flismaskin så var den borta. Och det kunde bli en riktigt fin bild.  

Ovan: Vid kökstrappen. Det är inte en helt enkel fotovinkel, men när man har LCD-skärm kan man nästan sätta kameran på marken och ändå ha bra koll på sökarbilden.  

Nedan: Det är ungefär samma ställe som bilden ovan. Att ligga på kökstrappen eller såhär nedanför och hålla koll är favoritläge när hon är ute och bara vill ta det lugnt. 

Nedan: Fotot är taget på onsdagen efter att det kommit över tio centimeter snö på natten. Dessutom hade det kommit mellan fem och sju centimeter på tisdageftermiddag och kväll. Husse har just skottat gången till huset och ville ta några bilder av huset och Tulsa i det mäktiga snölandskapet. Man vet aldrig hur många timmar eller dagar det finns kvar. Men denna dag var det jämngrå himmel och platt ljus. Det är verkligen skillnad mot det vackra ljuset i alla bilderna från den soliga fredagen. 

II. Snöspring

Efter en stund hemomkring tog vi bilen och åkte till Saltor vid Pataholm. Det var plogat fram till den gamla sågen som numera tjänstgör som vinteruppläggningsplats under tak för fritidsbåtar. Men den djupa snön gjorde att det inte var lätt att gå. Det blev inte mycket mer än att Tulsa fick lite chans att visa upp sin förmåga att röra sig i den djupa snön. Sedan blev det en liten avslutande tur på lättgången is.
 

Ovan:  Med bättre skärpa hade det varit ett helt underbart foto. Men med tanke på hur väl Tulsas glada, vilda snöenergi formligen lyser så är det ändå en härlig bild.   

Ovan: Här kommer en svit. På första bilden har Tulsa just stannat eftersom husse ropat. Sedan ropar husse "Hit!" med förhoppningen att han ska hinna få några bilder. Genom en finess på kameran så kan man välja att den ska ta en svit på fem bilder genom att man håller knappen nere. Det blir ungefär en sekund mellan varje bild. Men man ska ändå ha tur för att det ska bli bra. Och då är man nöjd om en eller två av bilderna är bra. Att en hel svit blir okej som här är ovanligt. Av de fem eller sex försök jag gjorde var det bara denna svit som var godkänd. Det är ett plus att den vackra naturen ute på Saltor kan anas. 

Nedan: Här har Tulsa just fått upp farten!. 

Ovan: Kraft och vild energi. Om man inte visste att är hennes hejdlösa springglädje som kommer till uttryck skulle man kunna tro att det är en riktigt farlig hund som kommer springande. 

Nedan: Här ser det ut som att Tulsa flyter ovanpå snön. Hur hon lyckas få upp springfart och tassarna ovanför snön är en gåta. Det kan ha varit plogat här någon gång, det är inte 50 cm snö här. Men även om det bara är runt 20 cm just här är det ändå väldigt strongt. 

Ovan: Här är det mer av lugn målmedvetenhet.  

Nedan: Här ser det ut som att Tulsa har hamnat i trans. Eller blundar hon till för att skydda sig mot den yrande snön. 

Ovan: Efter att ha tagit sig igenom en rejäl snödriva i strandkanten (se nedan) är Tulsa och matte på väg ut på isen för att som avslutning njuta av den öppna havsvidden.

Nedan: Mattes fotarbete ger en bild av den stora snödrivan i strandkanten som behövde forceras. Hur Tulsa bär sig åt i så djup och lös snö som inte bär är svårt att förstå. Men det är som att hon simmar. Tassarna skär ner men underkroppen bär. Men med intensivt fotarbete kombinerade med kroppsrörelser som påminner om en delfin i havsytan så tar hon sig fram. Och hon verkar tycka det är en kul utmaning i stället för att bli rädd och stressad.